Way Out West

Hemkommen från Way Out West. Måste säga att det var minst lika bra som förra året, om inte bättre. Skippade torsdagens köande och körde enbart på konserterna i Slottsskogen, och fredagen bjöd bl.a. på Bon Iver, Beirut, Band of Horses och Röyksopp. Missade därmed Glasvegas och även Grizzly Bear men det var inte hela världen. Måste säga att Röyksopp var riktigt bra, där Robyn och Karin Dreijer dök upp, men även Wilco var så bra som jag hoppades på. Och Jeff Tweedy var på oväntat bra humör! De hade dock kunnat få spela en bra stund till, men det är synd o klaga.. Band of Horses var också bra, men konserten på Accelerator förra året var klart vassare eftersom det var klart bättre ljud och i ärlighetens namn höll Ben Bridwells röst bättre den gången. Det var dessutom en närmast identisk setlista vilket drog ner lite också. Men på det stora hela bra.

Lördagen bjöd på Calexico som första band, vilket var ok, men inte så mycket mer. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men något fattades. Sympatiska herrar med fantastiska låtar men det hände liksom inget. Jaja.. Sen blev det öltält! Därifrån hördes/sågs Dead Prez och Nas. Hade egentligen kanske vart bättre att verkligen se dem men å andra sidan var det nice med en paus. Därefter blev det Basement Jaxx som faktiskt var grrrrymt bra! Blev väldigt överraskad men de körde med fullt band vilket gav ett nedrans tryck och sväng. Och de typ radade upp hit efter hit! Ska se om jag kan länka nåt Youtube-klipp. Sedan kollades My Bloody Valentine vilket även det var oväntat bra. Coolt med en återförening där de bara går upp och kör, utan publikfrieri och bara larmar! Lily Allen följde sedan med en trevlig spelning, för att sedan avsluta med nostalgi, typ, med Teddybears. I ärlighetens namn är de kanske inte fantastiska men det blir en grym show live, och att mentalt flyttas tillbaka till Hultsfred 2000 (?) när de körde Rock n roll Highschool var sköj må jag säga.

På det stora hela får man vara nöjd! På vägen hem från stan tillsammans med mina vänliga vänner som lät mig sova hos dem, påträfffades en av de fullaste människorna på riktigt länge i en buske ovanför Götaplatsen... När han inte ens klarade av att hålla sig i en lyktstople utan att ramla ikull bestämde vi oss, eller mest den godhjärtade Anders, att vi måste hjälpa pojken hem. Efter fyra rymningsförsök och minst lika många krascher lyckades vi fixa skjuts åt honom... Hoppas du mår bra Johan!